Rapportering från en bloggresa till Murcia del 2

Lerbad och källvatten i Murcias kurort Archena 

Sista natten på bloggresan i regionen Murcia bor vi på ett anrikt kurhotell i Archena, där underjordiskt källvatten har botat otaliga kramper och skönhetsfläckar på rika gäster ända sedan 1800-talet. Vad vattnet kan åstadkomma ser jag fram emot att ta reda på, tänker jag och bokar en inpackning av lera morgonen därpå. Leran hämtas direkt från marken och blandas med källvattnet. Den sägs vara antiinflammatorisk och det skulle inte förvåna mig om den både gör dig yngre, slätare och säkert till en bättre människa också. En dunderkur helt enkelt.

Tidigt på morgonen tassade jag ner i källarvalvet. Den morska damen i behandlingssalen som skötte ritualen kavlade upp ärmarna och pekade ljudlöst på britsen. Naken och nyvaken låg jag och stirrade upp i det kaklade taket och tänkte på de stackare som begravts levande i lera. Paniken kröp lite i kroppen när hon började mura in mig i lera, nerifrån och upp. När lerklumparna, som är ungefär 50 grader, packades nära halsen var jag nästan kokt därunder. Utan att kunna röra vare sig händer eller fötter ångade jag svett och skräck under lagren av lera. Murbruket av min kropp avslutades med en mumifiering av ett lakan. Damen, nu med lera upp till axlarna, snurrade på ett timglas och pekade. Okej, här ska jag ligga menade hon. Som om jag skulle kunna ta mig någonstans, tänker jag.

Och där låg jag. Musklerna smälte och leran formade sig efter konturerna. Den inpackade paniken svettades jag nog ut, för den kropp som krackelerade sig loss efter en kvart var avslappnad och skön.

Lerkakorna rasade av mig när jag kom på fötter igen. Just som jag vaknat till liv kom nästa upplevelse – vattenslangen. Det behövdes inte mer än en fingervisning från damen som nu siktade på mig med slangen. Nervöst fnittrande ställde jag mig med ryggen mot henne och med fasta grepp om handtagen på väggen. Kikar bakom axeln och ser henne ladda slangen och ställa in munstycket. Det fräser till och strålen dansar över min kropp. Det är till min förvåning faktiskt så behagligt att musklerna kliar efter mer när att vattnet sprutat mig ren. Hon snurrar på sitt finger och jag valsar lydigt runt och låter vattenslangen spola leran i gråa strömmar på golvet.

Kanske blev jag inte yngre, inte heller slätare. Tvivlar på om jag blev en bättre människa i lerpackningen, men jag blev helt klart en upplevelse rikare. Lerbehandlingen på Archena var ett minne som jag i skrivande stund bär med mig på resan hem – i form av en kvarglömd lerklump i örat.